FÖRLOSSINGSBERÄTTELSE II

Jag har länge tänkt sätta mig ned för att knåpa ihop min förlossningsberättelse med Loui, om Leonas förlossnings gick snabbt så gick denna ännu snabbare.

Vecka 36 och vecka 39

Den 2 april, vid 04 vaknade jag av ryggvärk, vilket inte var så konstigt då jag vaknat av de ett par gånger. Men den här gången hjälpte varken alvedon eller värmekudde, Leona sov inne med mig i sängen och Nicklas hade somnat på soffan framför en film. 04.37 startade jag värkappen på telefonen, värkarna kom med ca 4 minuters mellanrum och varade ca 1 minut. Jag gick upp och väckte Nicklas, sa att nu är det nog dags men att jag ville avvakta lite.

Under de längre minuterna glömde jag sätta på timern

05.00 ringer jag mamma som bor i närheten, hon kommer med en gång.
05.15 satt vi i bilen mot Danderyds förlossning, jag sa till Nicklas att han kunde köra ganska sakta så jag inte kom in och inte var öppen något.
05.45 kom vi in på förlossningen, i vecka 40 (39+0). Enligt sista mensen var Loui beräknad 150403 och enligt ultraljud 150408.
06.20 görs en undersökning och jag är öppen 5 cm.

Jag har tyvärr bara fula mobilbilder från förlossningen, vissa är så hemska så dom inte går att visa. Eller bilder på när Nicklas fotade moderkaka, haha.

06.25 Önskar jag EDA (ryggmärgsbedövning) trots att jag egentligen kan ta värkarna, men jag tänkte att det var lika bra att ta den när jag ändå kunde få den, visste ju inte hur lång tid det skulle ta innan Loui ville komma ut.

07.10 sätts EDA
07.20 Sjönk mitt blodtryck till 60/40 och jag fick lägga mig ned, minns att det svartnade för ögonen och att jag blev helt kall, blek & svettig. Men blodtrycket höjs snabbt igen och jag blev normal
07.35 tar dom hål på hinnan så mitt vatten går

Någonstans här emellan var jag uppe och gick men efter ett varv i korridoren så kände jag att huvudet snart var ute, det gick inte att gå längre. När jag skulle sätta mig på pilatesbollen så kändes det som jag satt på huvudet. Jag fick lägga mig i sängen för att börja krysta där men av någon anledning fick jag sätta mig på förlossningspallen, som var H E M S K.
Den här tavlan visar hur många pojkar & flickor de har fötts under dagen som varit, just denna natt var det ingen som fötts än. Loui var den första : )

09.25 börjar mina krystvärkar, jag tror jag krystade 2 eller 3 gånger
09.28 föddes Loui ♥
Alltså, smärtan att sitta på förlossningspallen var det värsta under hela förlossningen. Jag minns att jag satte mig där strax efter tjugo över nio och under dom där 8 minuterna så var det konstans tryck nedåt, ungefär som att jag krystade i 8 minuter. Men när han väl var ute, ja vad säger man. Vilken känsla, så mycket blandade känslor. Äntligen var han här, Leonas efterlängtade lilla lillebror, Loui Cornelis. Världens bästa kille, som alltid är glad och som aldrig gnäller. Mamma, pappa och storasyster älskar dig ♥