Mamma till Leona & Loui

Den 17 Januari hade jag och min vän Amanda bestämt att hon skulle komma hem till oss för att ta bilder på magen innan den försvinner. Jag hade inga som helst känningar om att det kunde vara på gång utan jag hade haft lite småvärkar under dagen men ingenting som jag reagerade på eftersom jag haft så dom senaste veckorna. När Amanda gick hem kom Nicklas hem från gymmet vid 5 tiden och skulle bara äta lite innan han skulle iväg och träffa en kompis. Jag hade laddat upp med lite gott och tänkte ligga i soffan framför tv:n och ha myskväll ensam.

När klockan blev halv 7 gick jag på toaletten för att kissa och kände hur det rann till men jag tänkte inte mer på de förrän jag satt mig bredvid Nicklas på soffan och det rann till ordentligen i (Nicklas’s hehe) byxorna. Jag sa till Nicklas att jag tror nog vattnet gick nu eller så har jag kissat på mig. Satte mig på toaletten och de fortsatte rinna, vi ringde till sös och sa att vattnet gått, dom sa att vi skulle ringa tillbaka om 1,5 timma för att de va fullt överallt och dom inte ens hade en skrubb över samt att det var fullt i hela stockholm. Jaha, ska jag föda hemma då eller tänkte jag för mig själv. Men eftersom jag inte hade några onda värkar så tänkte jag inte mer på det. Jag tänkte nog att vi inte skulle behöva åka in än på ett tag så jag sa till Nicklas att han kunde åka iväg ändå och att jag ringer ifall det blir värre. Han tvekade lite och klockan hann bli 19.00, då började jag få regelbundna värkar som kom med ca 4-6 minuters mellanrum och det började göra ganska ont fast hanterbart. Nicklas ringde till danderyd som sa att dom hade plats för oss och att vi skulle vara hemma lite till. Efter ett tag började värkarna göra mer ont och när klockan blev 19.30 kunde jag knappt hantera dom, jag vred och vände på mig, spände mig som man absout inte ska göra, höll på spy och hann nog nästan ångra mig där ett tag och tyckte hon kunde stanna i magen. Nicklas ringde sin vän som kom hit istället så kunde han köra in oss ifall de behövdes. Jag gick in i duschen, låg på golvet och grät och tyckte inte det hjälpte någonting. Jag låg ner på golvet och tänkte att jag svimmar vilken sekund som helst samtidigt som jag kände att jag spyr när som helst också. Satte mig på toaletten och grät som ett litet barn. När Nicklas fick nog sa han att han inte kunde se mig ha så ont så han ringde till Danderyd som sa att vi var välkomna. Strax innan 21 ramlade vi in på förlossningen, vägen dit var hemsk, jag kommer knappt ihåg den biten. Väl inne på förlossningen fick jag direkt springa på toaletten och spy. Sedan kom vi in till ett rum och blev undersökt, bad till högre makter om att jag skulle vara öppen ganska mycket så vi inte behövde åka hem igen. 5 cm öppen, yes tänkte jag. Varvade värkar med spya och bad om att få ryggbedövning.

Det här var den enda bilden jag tog från förlossningen, förutom en grotesk bild på mitt slitna ansikte som jag skickade runt till mina vänner med texten – Gissa vart jag är? 😀

22.07 sattes ryggbedövningen på min rygg och efter det kunde jag slappna av, kände ingen smärta alls trots dom höga värkarna. Eller jag kunde känna lite i högra sidan då bedövningen inte kom riktigt rätt där men det var verklingen ingenting jämfört med hur ont de gjorde innan. Kunde till och med sova lite mellan värkarna. När klockan blev 23.30 så undersökte barnmorskan mig igen och nu var jag öppen 10 cm, barnmorska var tvungen att kolla några extra gånger då hon inte riktigt fattade att jag hade öppnat mig så snabbt. Sedan var det bara att vänta på att hon skulle ligga tillräckligt långt nere. Och under tiden jag fick värkar så skulle jag trycka på samtidigt för att hjälpa till lite. 00.00 fick jag sätta mig på pilatesbollen och gunga för att hjälpa till lite, det var jätte skönt att sitta där och hoppa. Att jag satt där närmare två timmar har jag ingen uppfattning om alls, tiden under förlossningen är ganska suddig. 02.00 satte jag mig på förlossningspallen och varje gång jag kände en värk skulle jag trycka på, för att hjälpa till där också. De var skönt, Nicklas satt bakom mig hela tiden. 02.30 började jag få krystvärkar och 02.35 tömde dom mig på kiss och sa att de var dags att börja krysta, så någongång mellan 02.40 – 02.45 började jag krysta och 02.53 kom hon ut. Jag tyckte inte alls att det tog sån lång tid att krysta samtidigt som det var den längsta tiden på hela kvällen haha. Lyckan att se den perfekta lilla tösen komma ut. Pappan klippte navelsträngen och sedan skulle moderkakan ut. Lätt och smidig. 18 januari 2014, 02.53. Vågen visade 2830 gram, 47 cm lång och ett huvudmått på 34 cm. Lilla tjejen.

In kom förlossningsbrickan och vi kunde äta och njuta av den lilla tjejen. SÅ perfekt och lugn. Det gick inte att slita sin ögon från henne. Jag skulle duscha och gå på toa innan vi gick förflytta oss till bb. Vi hann somnade till ett tag och vaknade av barnmorskan kom in 06.29 och sa att vi skulle få rulla iväg till BB-hotellet. 06.30 blev vi utskrivna från förlossningen.

Idag har jag världens finaste dotter bredvid mig, 4 månad och 15 gammal. Man vet inte vad riktigt kärlek är förrän man har fått barn, hur man kan älska någon så otroligt mycket. Svårt att veta om man inte får uppleva det själv. Älskade lilla Leona Olivia, jag älskar dig mer än livet själv.